– Hur mår du? frågar frisörskan och tuggar sitt tuggummi medan hon sliter med kammen i mitt ganska slitna men vackra hår.

Jag svarar inte på dumma frågor som du vet (alla 3 kära bloggläsare) utan säger istället:

– Snart är det dags för inspelning av avsnittet om mig i Högdalsfruar och därför måste du göra mig extra glamorös.

Här får hon en verklig utmaning. Jag med tyvärr. I en timme får jag utstå hennes prat om en otrogen men snygg pojkvän, mamma som flyttat till Indien och startat gym, smal-dieter (gulp), väninnor som svikit och snoriga småbarn.Jag är sååå ointresserad. Jag orkar inte ens se i spegeln vad hon gör med mitt vackra men slitna hår.

När jag sitter där krokig av tristess ringer Producenten för Högdalsfruar och räddar mig. Jag måste göra röstprov (trots att det är tv). Jag kastar av mig plastförklädet, betalar för halva kalaset eftersom hon inte hann färdigt på denna oerhört långa tid och galopperar iväg utan att titta mig i spegeln.

frisyr2När jag kommer till tv 500000 får jag syn på mig själv i en kaffetermos.

Men herre jösses. Jag har ringt både advokat, Leif GW Persson och 114 14 (det inte är akut, inspelningen blir i morgon eller på lördag). Så här fult får en frisörska inte frisera. Det är kriminellt.

För trots att det inte går att göra en bjuty ful blir jag ändå lite sur.