I kväll fick jag ett ryck och kollade igenom mina gamla blogginlägg. Rätt snabbt insåg jag hur tråkig jag blivit.

Jag var mycket skojigare, glamorösare och snyggare förut. Min tid som gift (i ungefär en månad), adoptionen av barn, startande av företag, spännande resor till Dalarna och alla hundar. Vad fasiken har allt detta tagit vägen? Bara borta! Det är en gåta eller magi som man säger nu för tiden. Eller också är det snarare vad fisoloferna kallar livets förluster. När nagelbanden blivit torrare och hyn börjar sträva mot att bli en uttorkad svamp. Även jag utvecklas tråkigt nog.

Som en manifestation av denna sentimentala och tillbakablickande betraktelse illustrerar jag det med en tidigare opublicerad bild av mig, en ölflaska, Edit, mitt älskade gutefår, Chippen och mammas jobbiga pudel. Tyvärr är Edit inte längre med oss, hon försvann i Andra varvet, men jag har hittat en kompis som är ganska lik henne och som heter Solveig.

Inför boxningsmatchen.