Nu har artikeln om mig kommit. Är lite besviken, hur många läser Världen minsta tidningen? Och på persiska dessutom? Jag får väl vara glad ändån. Jag tar bara med ett avsnitt av artikeln idag. Det blir alldeles för långt annars./ Din Lola
Lola, ung kvinna och entreprenör
I Sverige kan det vara svårt för unga kvinnor att ta sig uppåt på karriärstegen. Åtminstone för dem som vill följa sitt hjärta. En som utmanat det svenska boring klimatet är Lola Barbar.
På kort tid har Lola Barbar startat en egen webbshop, spelat in en julskiva och med enorm framgång marknadsfört sin träningsboll samt haft tre pojkvänner.
Efter många veckors tjatande tar Lola Barbar äntligen emot mig i sin studio på Stureplan. Hon bär en vit långtröja från Paris och pälsbrosch från NY. I famnen har hon sin jättedeppiga indiska and. Det är bara hon som kan gå barfota utan att man tänker; hon har inga skor.
Det är mycket stort att få träffa en levande legend som Lola Barbar och något som jag som journalist genast lägger till i mitt cv. Trots sin enorma popularitet i staterna är hon häpnadsväckande ödmjuk. När jag ställer mina frågor svarar hon dröjande och eftertänksamt.
Berätta om din uppväxt. Det är många som undrar varifrån du egentligen kommer.
– Den var mycket svår, säger Lola Barbar. Mammas gröna-öron-sjukdom präglade hela min barndom. Hennes gnällande gjorde att jag utvecklade en egen filosofi; gör något nytt varje dag, i morgon kan du också ha gröna öron. Pappa var aldrig närvarande och min brorsa Sylvester slog mig jämt i huvudet med sitt baseballträ. Mest bokstavligt, men ändå. Han är bättre numera.
Hemskt. Och ändå har det gått så bra för dig?
– Ja, det är kanske obegripligt för många att jag klarat mig mer än väl. Men det är nog mest för att jag är så snygg som jag lyckats så bra.
Vad är nyckeln till din enorma framgång i USA? Beror det också på att du är så extremt snygg?
– Nej inte bara. Jag tror också att min envishet och min anpassningsförmåga spelat in. När jag åker dit klär jag mig som en amerikan, ofta cowboyhatt och läderbyxor och talar som en också, lite snett i mungipan. Det har visat sig vara rätt. Om ett par veckor kommer väggarna på Manhattan krylla av mitt porträtt.
Vad är det som kommer att hända då? En film eller lansering av julskivan?