tera3
Hos Terapeften ska man ha den sedvanliga näsduk i handen. Det kan bli mycket gråt och sånt. Om jag ska vara ärlig har jag den mest på grund av lätt allergi.

Blixtinkallad till Terapeften i dag. Han ringde och var mycket upprörd. Jag blev beordrad att komma till hans mottagning på studs och utan att ha fått reda på vad det handlade om.

Rusade från jobbet och med andan i halsen och två Sl-kuponger fattigare slängde jag mig till sist ner  i fåtöljen mitt emot Terapeften. Med skräckslagna ögon och hjärtat i halsgropen väntade jag ivrigt på domen. Var jag utan att veta om det adopterad? Lobotomerad? Eller rentav man? Hade Terapften läst mellan raderna och insett att jag hade en fruktansvärd hjärnsjukdom eller kanske bara brist på järn?

— Vad är det, vad är det? jag hörde själv hur gnällig jag lät på rösten, nästan bedjande vilket inte är likt mig alls.

— Ditt inlägg från 25 maj och som handlade om den där orangea klänningen från Andra varvet höll alldeles för låg kvalitet, sa Terapeften och vred sina händer.

Jag ser tuff ut men är mycket känslig inuti. Hur länge till tänkte han plåga mig? Min Terapeft glömmer ofta att det är jag som betalar för våra sessioner.

— Inlägget var rörigt och hade ett spretigt resonemang som det var omöjligt att följa med i. Du måste börja tänka på läsaren, sa Terapeften.

ters5
Här sitter jag och känner mig allmänt kass. Det går snabbt över.

— Stackars dig och de andra tre läsarna, svarade jag. Verkligen hemskt.

Vid det här laget borde hade han väl fått ur sig den mesta av ångesten?

— Usch och fy, sa Terapeften. Det är synd att du har ett sådant stort behov av att slänga iväg ofärdiga inlägg utan substans och budskap.

(Undrar vad han kommer att säga om detta inlägg? Jag bävar…)