Nattspöken

Jag vaknade av att pudeln Mona hade väldans jobbig andedräckt. Upptäckte att jag låg på golvet. Förmodligen hade jag svimmat av och ramlat ur stolen när jag suttit där och vaktat kvällen innan. Men geväret hade jag inte släppt.

Jag låg där ett tag och kände att något var fel. Mycket fel. När jag väl orkade ställa mig upp gick jag runt i huset. Massor av mammas fina saker var borta! Hur hade det gått till? Som tur kom jag på att mamma hade installerat övervakningskameror i huset.

Den svartvita suddiga filmen visade att jag en stund under natten varit omringad av en hord med läbbiga varelser. Nattspöken? Mina drömmar? En danstrupp med obekväma arbetstider? Städare med Rut-avdrag? Mäklare? Gad novs.

När jag zoomade in såg jag att barbarerna bar på mammas smycken, märkeskläder (Filippa K), väskan jag blev hemforslad i som adoptivbarn, hattar i parti och minut, en schillingsedel som existerade innan Euron och en jädrans dyr vas från Alexandria. Chock, chock, chock!!!!!!

Var det nån idé att ringa 114 14 överhuvudtaget efter allt man hört om polisens omorganisation?

Nej, jag måste göra en egen utredning. Men jag behöver er hjälp. Ring 11111 om ni känner igen någon på bilderna här nedan. Eller skriv hellre i kommentarsfältet. Vi ska få fast dem!