Den här kan du ha hela livet!


iaffären

Jag vill jättegärna ha klänningen som expediten på Andra varvet i Högdalen håller upp framför mig. Den är tunn, glittrig och orange. Precis mina färger och rätt för sommarens alla lyxiga fester på skärgårdspensionat, Medelhavskryssningar, Ekerölinjen, bakgårdar och Västkusthålligångplejs.

— Priset för klänningen är kanske satt lite överdrivet högt, säger jag uppstudsigt i min skrynkliga vita satinkjol.

För att vara begagnad är den orangea men åtråvärda klänningen dyr. 300 spänn! Andra varvet är en loppisaffär! Vad kan den egentligen om sitt kundsegment?

Kanske tycker du min kära bloggläsare att 300 spänn inte är något att prata om. Att jag är snål och gniden. Även om jag inte vill prata om det och om du inte fattat det än, bor jag faktisk inte kvar på Stureplan. Dyrlyan är uthyrd och pengarna går rakt in till skatteverkets kassakista.

Högdalen i all ära, det är genuint och med en intressant befolkning, men tyvärr ligger denna förort ett snäpp lägre i status än svamptorget. Jag vet att svackan jag är inne i är tillfällig. och att jag snart är tillbaka i smeten igen. (Men just nu ska jag klara mig på ungefär 300 spänn i veckan. Då kan jag fasiken inte stå bakom Andra varvets strävan att ta sig in på börsen!)

Expediten i perfekt struken blå kavaj och gul långklänning stirrar högdraget på mig och synar mig uppifrån och ner.

— Köper du den här klänningen kan du ha den livet ut, säger expediten.

Svaret är väldigt intressant. Vad menar hon?

— Oj, är du även läkare och ser på min hy att jag ska dö inom kort? frågar jag. Eller är du sierska och spår i kaffesump och smög på mig när jag tog en capo (cappuccino) på Kaffein alldeles nyss?

— Hm, nja, eh, bah, du kanske inte ska ta min kommentar så bokstavligt, säger expediten.

Expediten vågar inte säga att hon tycker jag ser gammal ut. Att min gestalt är så pass hopplöst åldrig att det här förmodligen är mitt sista inköp i livet av lite dyrare paltor. Kanske paltor överhuvudtaget förresten.

Expediten vet inte att jag är en modeslav och när jag är mitt rätta jag köper nya kläder varannan timme. Dessutom tänker jag överleva henne med decennier.

Nu attans ska jag ta itu med den svenska åldersnojan.

Om jag orkar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.