På begravning – varning för starka bilder!

Även en bloggare måste ha lite semester ibland. Jag har behövt ladda inför begravningen av mamma. Förutom taco-dag är fredag begravningsdag. Och i går var det dags att säga arrividerci till mamma. Hon pratade aldrig om död och pina och därför har jag helt fritt tänkt över den här stunden. Jag tycker kistor är så deppiga och läbbiga och lät specialtillverka en jätteväska i vit siden istället. I likhet med sjukhussängarna nu för tiden blev den en aning för kort.

Vi blev inte så många på begravningen. Min bror Sylvester (som inte sa ett ord till mig), pudeln Mona och min väninna Edit som stöttade mig i sorgens stund. Högdalsfruarna tackade nej, de hade inte något svart att ta på sig för svart blir så hårt mot huden när man blir lite äldre sa de.

påbeg1 — Här är vi på den borgerliga begravningen som jag fixat utan hjälp från bortskämda Sylvester. Visst är det vackert!!!

Även om vi var få som var där (alla har så mycket roligare att göra) hade många av mammas vänner skickat blommor till begravningen. Inte Sylvesters ”trevliga” fru förstås. Hon skulle aldrig slösa tid eller pengar på hans släkt.