Vem är jag? Är det här jag? Är jag god eller ond? Eller allt samtidigt? Är jag snyggare nu? Eller vill Snurre ha mig för sig själv och har gjort mig fulare, även om jag vet att det är supersvårt?
Det är sådana fisolofiska tankar som kommer upp när man varit hos frisören och inte känner igen sig längre.
Snurres perukidé kändes bra när jag gick därifrån, men nu börjar tvivlen.
När jag går över Bandängen för att vattna Mona innan vi ska gå hem, ser jag något som gör att jag nästan svimmar.
CHIPPEN går förbi mig i sakta mak!!!
Min älskade saknade lilla vofsing! C-H-I-P-P-E-N ropar jag högt och Mona trycker sig närmare mig av rädsla för den pampiga hund som går framför henne.
Men allt är riktigt konstigt. Chippen ger mig en blick ser sedan åt ett annat håll! Min älskade Chippen skiter i mig tänker jag.
Tills jag kommer på vad det är: peruken! Jag sliter av mig den och Chippen vänder och kommer tillbaka till mig skuttande och lycklig.
Puss älskade bloggläsare. En dag kanske du kan komma hem och se hur flashit jag bor!♥
Lola Barbar 2.6 